Död, onska och ensamhet

Ja gårdagen var då ingen dag att hurra för! (bortsett från mitt jeansfynd) Blåst, blåst, blåst. Eller ska jag säga Per, Per, Per?! Ja, han hette tydligen så, stormen som lyfte både träd och tak. Vilket elände. Strömavbrott, skador och död. Fruktansvärt. Själv klarade jag mig med något flygande föremål som slog in i vindrutan och en ganska vinglig motorvägsfärd. Kanske finns det en Gud ändå? Eller vad det så att Gudrun tog hand om denna delen av Sverige när hon härjade? Man kan ju hoppas.

Jag undrar nästan om pojken min fick lite storm i sig igår. Han var i varjefall inte nådig. Han bröt nästan tån på mig under våran lilla fight i köket, träffade alla onda punkter som kan tänkas. Och stog bara och skrattade när jag låg där på golvet och kved. Ren ondska. Han tog inte heller hänsyn till att jag hade ont när han senare på kvällen startade kuddkrig. Var ska det här sluta?

Anyway, ny dag, nya tag. Ska trippa ner och äta lite frukost snart i min ensamhet. Sen kanske jag hinner med ett o.c. avsnitt innan det bär av till jobbet. Jag avslutar sedan dagen med att åka hem. Hem ljuva hem. Det känns så längesen. Men ikväll, söta lilla mammi. Ikväll kommer jag hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0