Tjo! Då var det åter helg och jag har slarvat med bloggeriet igen. Hinner fasen inte.
Anyway, i fredags kväll var vi hos Linda för lite vin och räkor. Väldans trevligt och väldans mums!


Igår vart de festligt. Förfest hos Sandra och sedan utgång. Lite under förväntningarna men var ändå helt okej.
Lagade kyckling-enchiladas, sjöng lips och spelade våghals. (sanning eller konsekvens)


Idag har vi lullat på Ikea en sväng och sen var jag och fikade med min söta kusin. Myspys!
Invigde mina nya jeans på riktigt, även att det var lite kallt.
 Nu ska jag ta ett bad. Sen bara soffmysa hela kvällen! Tjipp!

Nu har Sara "Modell för en dag"-tävling igen. Kom igen och var med allihop!

Igår eftermiddag frontalkrockade min kompis pojkvän med en lastbil. Läs här. 
De färdades i minibussen och min kompis kille satt på passargerarsidan. I bilen bakom dem fanns deras kompisar, som såg hela krocken.
Lastbilen körde först rakt över personbilen framför  (den bilen var mos och föraren omkom omedelbart) och sedan in i minibussen, så den välte, och puttade den sedan flera meter.  Min kompis kille satt då neråt, låg ner, så att säga, och höll upp sin kompis som satt fastklämd under ratten. Ambulansen kom och de fördes till sjukhuset i Örebro. Föraren fick punkterad lunga, krossad mjälte, brutna revben, någon ful benfraktur mm. Min kompis kille klarade sig med ett sytt öra, glassplitter-sår, ont i höften, blåmärken och allmänt mörbultad. Snacka om änglavakt!

Nu förstår man verkligen hur snabbt livet kan förändras. Till och med tas ifrån en. Man ska inte ta något för givet. Hemska saker händer. De händer nära en, fast man aldrig tror det. Ibland har man änglavakt. Ibland inte. Ibland blir livet plötsligt fruktansvärt orättvist. Ibland är man lyckligt lottad. Jag måste nog lära mig att vara glad för det lilla och uppskatta det jag har. Man vet aldrig hur länge man får behålla det.

A & S, alla tankar till er och eran vän på sjukhuset! Ni hade änglavakt!

För mannen som omkom, tänker jag nu ha en tyst minut.

Då sitter man återigen nersjunken i soffan. Skönt efter en dags jobb.

Bion igår var okej, som de andra Wallander filmerna ungefär. Tycker dock det är lite konstigt att knappt ingen pratar skånska, trots att det utspelar sig i Ystad! Märkligt. 
Dessvärre fick jag inte avnjuta middagen tillsammans med några moviestars - de syntes inte i nån scen :( Lite trist, hade vart ballt annars.
Efter bion knatade vi bort till Jensens där jag bokat bord. Åt först vitlöksbröd med smält ost, och sedan laxen. Vet att man borde äta kött när man är där, men jag kan inte låta bli. Lax är ju tusen gånger godare!

Mätta i magen knallade jag och Puttis hemåt. Hatade det här brobygget från början, men nu tycker jag faktiskt att den är ganska snygg (trots usel bild då jag bara hade lillekameran med).

Om en halvtimme måste vi gå hemifrån. Vi ska på bio - Wallander.  Ska gå me pappi och lillebror och deras girls. Finns en stor chans att papps och M är med på duken. De hamnade ju mitt i inspelningen i somras. Ska bli spännande att se :D Efter det blir det Jensens BØfhus. Mummmmsss!!

Pust. Så damp man ner i soffan. Farligt. Måste ner till tvätten om 5. Sen springa upp och ner hela kvällen. Hade även tänkt att städa, städa undan julen och plocka iordning här lite. Får se hur det blir med det. Fick sådan sprängande huvudvärk, och snöt bara blod nyss så kanske bäst att hålla sig stilla. Ta ett bad eller så. Hes som en kråka är jag också. Som om jag vore i målbrottet. Tokigt.


Hade helst bara legat så här hela dagen. Utsträckt över isen. Som en slagen hjälte. Tvärs över sprickan, bara för att trotsa. Andas in kylan och den friska luften. Känna solen. Leva. Frihet.